Jag tycker att din huggare ser fin ut men kanske inte något man hackar lök med. Jag har kommit i kontakt med handsmidda huggare i Asien och kunde naturligvis inte låta bli och köpa ett antal. Det som förundrade mej att när dom slipades så togs dom ner till stranden och drogs i ett speciellt rörelsemönster i vattenbrynet av detta blev dom rakblasvassa.
Jag testade men igen hit. Den långa smala kniven är en gammal Dick i kolstål från 50 talet. Jag fick en knivlåda med Dick från en gammal kock och är väldigt glad för dessa. Bifogar en bild på mina asiater

För en tid sedan beställde jag en kniv från en forummedlem. "En liten kockkniv i kolstål med ett ganska dåligt handtag, från Iran". Givetvis lockade det en sån som jag.
Den kom hem i ett vadderat kuvert och var väl förpackad.



Den ser inte mycket ut för världen, den har rostfläckar, handtaget är under all kritik, skrovligt och grov oputsad yta och verkar vara helt obehandlat vilket gör att det suger åt sig smuts och fett. Bladet är förvånansvärt tjockt och det ger en bra tyngd åt kniven. Tyvärr är den lika skarp som en smörkniv. Jag provar att dra några drag på en brynpinne, men inser genast det meningslösa i det.



Jag har lånat en slipmaskin av en bekant, en gammal Tormekslip, och jag inser att jag måste försöka lägga en helt ny egg på kniven. Då jag är nybörjare på detta med slipning, blir resultatet inte så snyggt. (Ev proffsslipare som läser detta, stäng ögonen nu och öppna dom igen när ni passerat de två följande bilderna  )



Det passar dock med en krokig egg på en kniv som utstrålar så mycket sunk som denna. Jag lyckades polera bort en del av rosten från bladet.



Nu till slutsatsen, denna kniv är så långt från både billiga Ikea-knivar och dyra Globalknivar man kan komma. Den ser ut som f-n och har ett stål som rostar lätt. Men den går lätt att få upp en grym skärpa på och man blir så glad när den glider genom en morot nästan helt utan motstånd. Bladet är lagom långt för att användas till främst grönsaker, men för kort för att vara bra till att skiva en stor stek. Man måste underhålla skärpan noga, annars blir den slö fort, torka den direkt efter disk annars rostar den. Lite opraktiskt men charmig. Ful, men med en stor bruksig charm som inte moderna knivar har, jag gillar den skarpt.

Jag återkommer om jag lyckas få till ett nytt handtag till den.

ttt

Elka: du har inga bilder på dina knivar?

Sweber: stort tack för den mycket illustrativa och underhållande recensionen av den stackars iranska kniven!

Det fanns ingen slipjigg för knivar till `tormeken?

Har du några funderingar på hur ett nytt handtag skulle kunna se ut?

Kan en sån här kniv förresten ha något slags antikvärde, finns det knivsamlare som samlar på udda gamla knivar?

Andreas: Bilden här!

Alla andra: Räkna Dina knivar, hur många har Du? 22st får jag ihop, bara köksknivar. OJ. Säg inget till Hjärtat bara..  18st av dessa borde få komma till metalåtervinningen snarast!

Åh, NICE Elka.. jag ska kika efter nåt sånt där på matmässan idag!

Roffekock: Jag uppfattar det inte som att den sägs vara dålig, "grym skärpa", "charm" och "gillar den skarpt" är inte vad jag kallar dåliga ord.

Elka: Ah så du använder sax till att klippa fågel med, ja det kanske man skulle börja med... jag har hilttils använt kniv. Klipper du nåt annat med den?

Lovar att räkna mina knivar vid tillfälle.

Sweber: Jag har faktiskt aldrig provat med jigg så jag har ingen aning om hur svårt det är, vore kul att prova nångång. Däremot har jag kört på fri hand för länge sen och det blev inte så fint. (Var snäll och försök undvika onödiga citat, se http://matforum.nu/index.php?topic=180.msg8131#msg8131)

Detta knivset från Wüsthof köpte jag obetydligt begagnat från en restaurangskola för 1000 kr. Det består av ett diamantbryne, kockkniv 20 cm, allkniv 12 cm och tournérkniv 7 cm. Den enda skavanken är, att de yttersta millimetrarna på kockknivens spets är aningens krökt. Förmodligen därför att något slyngel till kockelev har försökt bända med kniven.

Dessa knivar har krossat mitt hjärta. Jag är kär! Jag måste medge att jag inte är någon knivkännare, och egentligen inte har provat några andra knivar av motsvarande dignitet. Men när man är riktigt, riktigt kär så känner man ingen dragning till andra knivar.

Kockkniven använder jag oftast. Jag älskar balansen och tyngden, och tränar så ofta tillfälle ges på att tärna, skiva och strimla. Det är jättekul, och inte kunde jag ana hur mycket kniven betyder för arbetsglädjen.

Den lilla allkniven är älskling nummer två, som jag använder till lite pilligare saker. Den är t.ex. jättebra till att putsa grönsaker och kött.

Tournérkniven är den jag använder minst. Den är superbra som hjälp när jag skalar lök, men mycket annat använder jag den inte till. Tiden får utvisa om den där riktigt, heta kärleken utvecklas även till denna lilla kniv.

När jag känner att mitt kärleksliv behöver vässas, så fixas det lätt med några drag på brynet.

Wüsthof Classic. Rekommenderas å det varmaste! Mitt betyg blir 5/5.

Puss på er, mina älsklingar!   
ttt

Andreas: Bladet övergår till handtag helt utan skarv och rundningen gör att kniven är skön att hålla i. Om det är svårslipat vet jag inte, för slipningen tänker jag överlåta till ett proffs när den dagen kommer. Men att bryna kniven med stavbryne är inga problem.

Restaurangskolan var skolan där jag arbetar. Hotell- och restaurangprogrammet lades tyvärr ned för en tid sedan. Skolan har en tajt ekonomi och ett restaurangprogram är dyrt.   

Har beställt en Hattori HD-8 som julklapp till mig själv. Hoppas på storverk med den:). Återkommer givetvis med ett omdöme senare.

Välkommen till forumet Shanta! . Har du andra Japanska knivar i hemmet eller blir detta din första?.

Rob: Vad menar du med att kniven kan "chippa"?.